Selenbrist ökar risken för hjärtsvikt
Selen och hjärtsvikt: Ny forskning visar vikten av ett viktigt spårämne
Selen är ett mineral som kroppen behöver i små mängder, och det är viktigt för hjärtats hälsa. Tidigare forskning har visat att brist på selen kan kopplas till hjärtsjukdom och ökad dödlighet. En svensk studie som publicerades 2023 har undersökt hur ett särskilt selenprotein i blodet, selenoprotein P (SELENOP), påverkar risken att utveckla hjärtsvikt hos människor som tidigare varit friska.
Forskare analyserade blodprov från över 4 800 personer i Malmö under närmare 15 års tid. De upptäckte att personer med låga nivåer av SELENOP hade betydligt högre risk att utveckla hjärtsvikt jämfört med dem med högre nivåer. De som tillhörde den lägsta femtedelen av SELENOP-nivåer hade över 50 % högre risk att få hjärtsvikt under uppföljningstiden. Sambandet kvarstod även när forskarna tog hänsyn till andra riskfaktorer som ålder, kön, blodtryck, diabetes, rökning och kolesterol.
Resultaten tyder på att SELENOP kan fungera som en tidig varningssignal för hjärtsvikt, och att selenbrist kan vara ett viktigt mål för förebyggande insatser. Forskarna betonar dock att fler studier behövs innan man kan säga om tillskott av selen kan minska risken för hjärtsvikt.
Kort sagt: Låga nivåer av selenoprotein P i blodet kan öka risken för hjärtsvikt, vilket understryker selenets betydelse för hjärtats hälsa.
Rang | Livsmedel | Selen (µg/100 g) | Dominant form |
---|
1 | Paranötter | 🟢 1917 | M |
2 | Hijiki (torkad) | 🟡 50–100 | M+I |
3 | Tonfisk (färsk, gulfenad) | 🟡 80 | M |
4 | Kammusslor | 🟡 79 | I |
5 | Lax (odlad, grillad) | 🟡 45–60 | M |
6 | Räkor (kokta) | 🟡 40–50 | I |
7 | Krabba | 🟡 40–45 | I |
8 | Kycklinglever | 🟡 35–46 | M |
9 | Ägg (hela, svenska) | 🟠 30 | M |
10 | Solrosfrön | 🟠 25–27 | M |
11 | Fullkornsbröd (vete) | 🟠 25 | M |
12 | Kombu (torkad) | 🟠 20–50 | M |
13 | Flundra | 🟠 23 | M |
14 | Bovete | 🟠 22 | M |
15 | Svamp (shiitake, torkad) | 🟠 20 | M |
16 | Arame (torkad) | 🟠 10–25 | M |
17 | Nötkött (magert) | 🟠 12–15 | M |
18 | Lammkött | 🟠 11–14 | M |
19 | Kycklingbröst | 🟠 10–12 | M |
20 | Ris (brunt, kokt) | 🔵 8–9 | M |
21 | Kikärtor (torkade) | 🔵 8–10 | M |
22 | Linser (torkade) | 🔵 7–9 | M |
23 | Wakame (torkad) | 🟠 5–15 | M |
24 | Havregryn | 🔵 6–8 | M |
Teckenförklaring:
🟢 = extremt rik på selen (paranötter dominerar helt)
🟡 = livsmedel med verkligt högt selen (många fiskar, skaldjur och vissa alger)
🟠 = medelnivåer (flera köttprodukter, vissa alger och frön)
🔵 = lågt, men fortfarande en bidragande källa (baljväxter och spannmål)
M = Selenometionin
I = Seleninorganisk
M+I = Blandad form
Viktiga kommentarer för svenska förhållanden:
Paranötter är fortfarande extremt rika på selen, men mängden kan variera kraftigt beroende på ursprungsland (Brasilien vs. andra regioner).
Fisk och skaldjur har ofta en blandning av organiskt selen (selenometionin) och seleninorganiska former, men selenometionin dominerar i kött från fiskar med hög proteinhalt.
Växtbaserade källor domineras nästan alltid av selenometionin, men den absoluta mängden beror på selenhalten i jorden där de odlats. Svensk jord är generellt selenfattig, vilket gör importerade spannmål och nötter ofta mer selenrika än lokalt odlade.
Livsmedel som är berikade med selen (t.ex. vissa svenska ägg) kan innehålla både organiska och oorganiska former beroende på fodertillskott.
Algernas seleninnehåll varierar mycket beroende på var och hur de odlats/torkats.
Hijiki och kombu kan ibland innehålla mer selen än vissa fisk- och skaldjursprodukter, men variationen är stor.
Den dominerande formen i alger är oftast selenometionin, men vissa alger, särskilt hijiki, kan innehålla en del oorganiskt selen.
Selenometionin vs. Seleninorganisk
Egenskap | Selenometionin (organisk) | Seleninorganisk (t.ex. selenit, selenat) |
---|
Källa | Nötter (paranötter),spannmål, kött, ägg, fisk, tillskott | Berikade livsmedel, vissa skaldjur, tillskott |
Upptag i tarmen | Hög, 90–95 % absorberas | Lägre, 50–80 % absorberas |
Lagring i kroppen | Kan byggas in i kroppens proteiner (främst muskelprotein) → långsammare frigöring | Ej inbyggt i proteiner → snabbare utsöndring via urin |
Biologisk tillgänglighet | Högre, ger stabilare selenstatus | Lägre, ger mer kortvarig effekt |
Funktion i kroppen | Omvandlas gradvis till selenocystein → används i selenoproteiner (t.ex. glutathionperoxidas) | Kan snabbt omvandlas till selenocystein, men mindre effektivt för långsiktig upplagring |
Risk för överdos | Lägre vid samma intag (tack vare lagring i proteiner) | Högre risk vid höga doser (snabbare överskott i blod/urin) |
Praktisk betydelse | Bäst för stabilt selenintag över tid | Kan användas vid kortvarigt behov eller i berikade livsmedel |
Typiskt användningsområde | Näringsterapi, kostråd, växt- och animaliebaserad selenkälla | Kosttillskott, fodertillskott, berikade produkter |

Kort sammanfattning:
Selenometionin är som ett ”sparat guld”: kroppen kan lagra det i proteiner och använda det långsiktigt.
Seleninorganiska former är mer som ”snabb energi”: kroppen använder det snabbt men lagrar det inte, så det försvinner lätt via urin.
Bo Engborg
Undersök hjärthälsan!
Vill du ha en genomgång av din hjärt- och kärlhälsa med artärstelhetsmätning och personligt anpassade hälsoråd?
Boka tid för arteriografi!
Källa:
Selenoprotein P deficiency is associated with higher risk of incident heart failure
https://doi.org/10.1016/j.freeradbiomed.2023.07.007